No one would think of preventing young Germans establishing a true ethnical community in a noble love of freedom and loyalty to their country.

F ö hämtat ur Mitt Brennender Sorge, Pius XI:s encyklika mot nazismen (som saken något förenklat uttrycks). En encyklika som ständigt åberopas men som få läst.

Står påvestolen fortfarande bakom dessa ord? Skulle verkligen ingen i dag ens komma på tanken att hindra tyskar från att upprätta en etnisk gemenskap? Vi vet alla svaret på den frågan. Faktum är att Tyskland har utomordentligt hårda strafflagar för att förhindra att tyskar ens börjar tala om den etniska frågan. Fastän det tyska folket aktivt byts ut. Utan att vare sig Rom eller Tysklands biskopar, som böjer knä för Israel och håller tyst om antivit rasism och Det stora folkubytet, anför minsta invändning. Vår egen tids Mitt Brennender Sorge lyser liksom med sin frånvaro…

1939 var tanken på att förneka den rasliga verkligheten fullkomligt främmande för Rom. Raser fanns, hade självklar rätt till existens och särart; den vita rasen hade förstås ingen oförklarlig skyldighet att gissla sig och dö ut. Katoliker behövde varken hyckla eller låta lobotomera sig. Hur läget ter sig idag behöver jag inte påminna om. Frågan blir då: Vilken särskild uppenbarelse från Gud efter 1939 är det som förändrade sakläget? Eller är Vatikanen inte bunden vid logikens lagar som vi alla andra?

Mer från samma källa:

Fråga 2

Varför var avkolonialiseringen av yttersta vikt samtidigt som motståndet mot massinvandringen till vita länder i dag stämplas som genomont? Varför var det fel och ont med vit inflyttning till icke-vita länder, när det omvända tvärtom påstås vara av godo, en välsignelse, ett absolut gott? Och varför talas det aldrig om Kinas i skrivande stund pågående kolonisering av världens naturresurser och stora delar av bl a Afrika? Tvärtom svansar Vatikanen för slaveriregimen i Pekin. Eller för att återkomma till min fråga 1: Har icke-vita många fler och oändligt viktigare rättigheter än vita? På vilken grund?

I detta är kyrkornas politiskt korrekta hycklande alldeles häpnadsväckande. Rentav motbjudande. Kristendomen framstår som ryggradslös, omanlig och svekfull.  Vilket borde oroa varje katolik. Ännu 1930 stödde kyrkorna européernas kolonialvälden. Någon gång efter andra världskriget började mitrorna plötsligt vurma för avkolonialisering. Och i dag har utomeuropeisk massinvandring till den vita världen blivit biskoparnas prio 1. Det går inte ihop. Ett katolskt svar på min fråga är m a o påkallat.

Hör du mig, Anders?

Nedan följer hur som var en ypperligt välregisserad ”text” (intellektuella post-strukturalistiska snobbar gillar att kalla allt för text). I en fråga av yttersta vikt. Texten, som alltså är en video, kan få illustera mitt tidigare inlägg Frågor till medkatoliker (1). Ett inlägg som följdes av sorgligt få försök till svar från mina medkatoliker. Biskop Anders (svensk katolsk biskop och massinvandringsfundamentalist), var ääääääär du? Signum, hallåååå? Verkligheten anropar.

*   *   *

Med musik:

Den än ståtligare tsariska föregångaren

Fyndigt

Det finns brister med Alex Jones. Allvarliga brister. En av de mest framträdande behandlar videon ovan. Och då är jag ingen vän av storfinansen. Inte ens litet grand. Dessutom är videon väldigt underhållande, brevet välskrivet.

Inte minst är den katolska kyrkoledningens anslutning till kulturmarxismen, liberalismen och snällismen mer än lovligt besvärande. En daglig pina, rentav. Jag har redan skrivit om denna helomvändning under Paulus VI. En helomvändning med allvarliga konsekvenser på fler områden än vi kan föreställa oss. Jag har även skrivit om Anders Arborelius, den svenske katolske biskopens märkliga svenskhat och massinvandringsfundamentalism. Läsaren hänvisas till dessa texter.

Här och i senare inlägg skall jag i stället ställa några frågor till mina medkatoliker. Vanliga medkatoliker av det slag som aldrig reflekterat över dagens tillstånd. Frågor som utgår från den kulturmarxistiska katolicismens uppenbara självmotsägelser. Förhoppningsvis inkommer det ett och annat svar. Kanske är en debatt ännu möjlig?

Fråga 1

I Japan finns det över huvud taget ingen invandring. Om detta säger de japanska katolska biskoparna inte ett ord. Inte ett ord. Inga invändningar över huvud taget. Rom är lika tyst i frågan. I Europa och europeiskättade länder däremot ägnar sig de styrande medvetet och uttalat åt att byta ut européerna mot vilt främmande folkslag. Och den europé som motsätter sig detta fördöms som rasist. Av t ex biskop Anders Arborelius. Jag frågar då mina medkatoliker: hur går detta ihop? Har  japaner rättigheter som vita saknar? Samma fråga kan ställas gällande turkarna, judarna, svarta, tibetanerna, latinamerikaner, aborigenerna… Har dessa folkslag rättigheter som vi saknar?

Tacksam för svar.

Tidigare inlägg

När kulturmarxismen segrade i katolska kyrkan (II)

När kulturmarxismen segrade i katolska kyrkan (I)

Inkoherent katolicism om massinvandringen

Anders Arborelius och förintelsen (av de egna)

Det finns tvivelsutan organiserade sionistiska krafter som inte vill oss väl. Sionistiska krafter som värnar judarnas kulturella, etniska identitet men samtidigt verkar för den europeiska identitetens upplösning. Det är inte comme il faut att säga den saken, men det förändrar inte verkligheten. Beläggen finns (berömt exempel här). Frågan är egentligen bara om man är villig att beakta dessa belägg. Många svenskar är det tyvärr inte, utan skyltar stolt med sin sionism. De har internaliserat kulturmarxismens motbjudande instrumentalisering av nazisternas judeförföljelser. För dem är det otänkbart att kort och gott bry sig om Sverige och Europa, på det sätt som de flesta judar bryr sig om Israel. Det går förstås inte ihop.

Fördenskull är inte Israels fiender per automatik våra vänner. Långt ifrån. Verkligheten är invecklad. Låt oss ta några nutida exempel, Hamas och Saudiarabien. Utan Israels och USA:s stöd hade Saudiarabien inte kunnat bli den regionala stormakt som det blivit. Utan Israels och USA:s stöd hade det heller inte kunnat bygga moskéer över hela Europa. Även vad gäller Hamas är kopplingarna till Israels säkerhetstjänst svåra att förena med den bild som svenska Palestinavänner anammat. Allt tyder på att Israel understött Hamas, bl a för att Hamas ger Israel den sorts fiende som passar bäst för polarisering. Polarisering passar även Hamas, kan det tilläggas.

Men vi kan ta ett än aktuellare exempel. I kölvattnet av Breivik-historien har Islamiska konferensorganisationen (IKO*) trappat upp sin vilseledande härskarretorik om ”islamofobin” i Europa. Breivik är bara toppen av ett isberg. Islam är fredens religion. Islam och utomeuropéer har sin givna plats i Europa (men varken européer eller kristendomen i muslimska länder) . Européerna är dumma, elaka rasister o s v. Aftonbladet kunde inte ha sagt det bättre.

Denna  variant av taqija illustrera islams principlöshet. Samarbete med kulturmarxisterna är inget problem. Tvärtom. Det är ett faktum att tongivande muslimska organ övertagit stora delar av den kulturmarxistiska diskursen. Närmare bestämt de delar som strategiskt passar den turk-arabisk-muslimska världens försök att lägga den vita, traditionellt sett kristna världen under sig. Muslimerna har anslutit sig till kulturmarxismens krig mot Europa, européer och europeiskättade. Utan kulturmarxistisk övertygelse (till skillnad från självhatande, kulturradikala). Bara för att det gagnar deras imperialistiska syften. I en framtida muslimsk värld kan vi således räkna med fortsatt skuldbeläggande av vita. Om vi överhuvud taget finns kvar.

Utifrån denna verklighet borde de flesta av oss kunna enas om åtminstone f öljande slutsats. Så länge som araber, turkar och andra muslimer inte tillerkänner oss den oavytterliga rätten att förbli herrar i våra egna länder, så länge som de samarbetar med våra fiender, borde ingen europé med ett uns stolthet i behåll (eller i brist härpå, självbevarelsedrift) ens överväga att samarbeta med den arabisk-muslimska världen.

(*) IKO erkänns av FN. I FN ingår alltså en klubb som uteslutande består av muslimska länder. En muslimsk klubb. En mycket aktiv klubb, kan det tilläggas. I IKO ingår Turkiet, vår tids uppseglande mohammedanska stormakt. Erdogans Turkiet. Samme Erdogan som vid upprepade tillfällen anklagat och fördömt EU för att vilja bilda… en kristen klubb.  Vem kan på allvar lita på människor som ägnar sig åt denna sorts dubbelspel?